Dagen då Ella föddes
Ella Melina föddes den 26 maj - 09. En solig tisdag.
Bf var den 19 maj så jag väntade och väntade, på söndagsmorgonen runt klockan 09.30 lossnade slemproppen när jag satt på toaletten, jag ropade lyriskt till A att komma och se, han var dock inte lika imponerad som jag.
Jag gick tillbaka och fösökte sova lite till, sov väldigt dåligt dem senaste månaderna utav graviditeten.
Framåt eftermiddagen började jag känna av svag mensvärk i nedre delen utav ryggen och spänd som jag var så gick jag runt och väntade på värkarna. Söndagen gick mot sitt slut och natten kom, då började jag känna av svaga värkar med 10 - 15 minuters mellanrum så jag fyllde badkaret och badade, försökte slappna av så mycket som möjligt. Så fort jag gick ur badkaret så blev värkarna starkare och jag kunde inte ligga ner i sängen så hela NATTEN tappade jag nytt vatten i badkaret - badade och så höll jag på hela natten. Måndagen avtog värkarna på morgonen och jag o A tog oss ut med Tira. Väl ute mådde jag toppen och vi åkte och såg på fotboll. På eftermiddagen började värkarna kännas mer och vi bestämde oss för att åka till förlossningen för att se om bebisen låg fortfarande med huvudet nere ( hade gjort vändingsförsök i v 38 ), väl på förlossningen avtog värkarna men vi fick ett ultraljud för att bekräfta att bebisen låg fortfarande med huvudet nere, och det gjorde hon. Väl hemma åt vi lite mat och skulle ge oss på att vila, då började pinvärkarna igen och jag intog badkaret återigen. Fram till ungefär 03.00 -tiden stod jag ut sedan ringde vi till förlossningen och dem välkomnade oss upp till dem. Vi plockade inte med oss bb-väskan utan åkte upp för kontroll, eftersom jag var i något konstigt chocktillstånd och förstod nog inte riktigt att förlossningen var igång på riktigt.
Uppe på förlossningen fick vi vänta i ungefär en timme, eftersom det var proppfullt med födande mammor. Den timmen utvecklades värkarna otroligt i styrka och jag hade svårt att prata under en värk, satt i fikarummet och böjde mig framåt medans jag vaggade med höfterna.
Vi fick komma in på ett undersökningsrum och en ctg-apparat kopplades runt magen för att mäta värkarnas styrka. Värkarna höll i sig regelbundet och jag fick flytta över till ett förlossningsrum och träffa en Barnmorska, efter en snabb undersökning konstanterade barnmorskan att jag var öppen 3 cm, med mjuka kanter, så hon försökte töja litegrann på en kant som återstod hård och ut forsade blod och slem. Jag fick stanna klvar men jag och A ville åka hem och hämta bb-väskan, så det gjorde vi. Vi kom upp till lägenheten vid 06.00 tiden och värkarna var hanterbara, så vi åkte hem till svärmor för att bada i jaccuzin och slappna av på det viset. Jag kom i jaccuzin och då började värkarna på allvar, skrek emellan varven och försökte att inte spjärna emot med kroppen. A hjälpte mig med pyjamasbyxor och ett linne på och sedan åkte vi till förlossningen, bilresan var hemsk - jag kunde inte sitta ordentligt så jag spjärnade med benen emot handskfacket och skrek mig igenom värkarna. Innan vi åkte pp till sjukhuset ville jag stanna till på ICA, ännu en chockgrej som jag inte riktigt förstod i efterhand varför jag skulle prompt göra då. Väl inne på ICA'n så började mellanskillanden emellan värkarna att krypa ner emot 3-2 minuter och jag fick så fruktansvärt ont.
Snabbt som sjutton kom vi upp till förlossningen och in på vårat rum. Jag bytte om till sjukhusrocken och vankade fram och tillbaka i rummet. En ung barnmorska kom in och presenterade sig samt ville undersöka mig. Det visade sig att jag var öppen emellan 4-5 cm och mjuka kanter hade jag. Hon frågade ifall jag var intresserad utav någon smärtlindring och jag ville prova med bad och akupunktur. Badkaret var upptaget så det fick jag skippa. Akupunkturen lade en ny barnmorska i huvudet,ryggslutet och handen, hon hann inte färdigställa alla nålarna innan jag skrek och vred mig utav smärta och bad henne plocka bort allting då jag inte tyckte att det hjälpte mig någonting.
Vi 10- tiden fick jag en ny barnmorska, en barnmorskestudent, som var helt underbar och guidade mig igenom de olika smärtlindringsalternativen, jag försökte härda ut ett tag till utan någonting och hon ville då prova att spräcka hål på hinnorna, vilket hon gjorde samt fäste en skalpelektrod på bebisen huvud.
Jag undersöktes återigen vid 11- tiden och var då öppen 5 cm. Jag fick sådana hemska värkar som gjorde mig alldeles matt så jag bad om att få prova lustgasen, jag hade svårt att förstå hur jag skulle göra med den och överdoserade den. Jag tyckte inte att lustgasen hjälpte mig nå vidare och då jag återigen undersöktes vis 12-tiden och var öppen 6 cm så ville jag ha epidural för att kunna få en liten paus och hinna samla ihop mig.
Epiduralen lades utav en narkosläkare vid 12.30 och vi hade en väldigt god stämning på rummet. Jag var märkbart påverkad utav lustgasen så vi skojade och skrattade gott. A var mitt stora stöd och även fast jag skrek och skällde på honom så var han vid min sidan hela tiden.
Epiduralen visade sig vara en besvikelse eftersom den inte tog nå vidare bra på mig och jag kände fortfarande av dem hemska värkarna, ett värkstimulerande dropp sattes också och jag försökte att andas igenom värkarna. Jag låg mestadels på sidan och andades in lustgas samt försökte slappna av.
Vid 13 -tiden kom det en ny barnmorska in, en äldre helt underbar människa. Med sig hade hon en undersköterska som var helt fantastisk, också hon en äldre kvinna. Barnmmorskan höll på och förlöste ett par andra kvinnor vid samma tidpunkt som mig så hon var väldigt frånvarande. Myckt utav tiden emellan 13.00 och fram till 16.00 var jag och A ensamma på rummet, det bidrog till att jag blev väldigt rädd och fick en enorm ångest. Vi försökte med att duscha varmt men efter bara par minuter så ville jag tillbaka till rummet. Vid 13.30 hade jag öppnat mig till 8 cm och jag ville ha en påfyllning utav epiduralen, vilket jag också fick.
Strax efter 14 -tiden började jag känna mig bajsnödig och känna ett enormt tryck neråt emot rumpan. Jag bad A hämta barnmorskan för att undersöka mig men hon hade fullt upp på annat håll så in kom undersköterskan och tog sig en titt, hon tyckte att jag skulle börja trycka på lätt så det gjorde jag. Jag ville komma upp ifrån ryggläge och stå på knäna hängandes över huvudgaveln som var upphöjd och en beanbag var ilagd.
Efter en halvtimme på knäna ville jag lägga mig på rygg eftersom jag kände inte att jag hade någon kontroll med ryggen åt allt och alla. Innan jag kom över på rygg så sa jag upprepande gånger att jag behövde bajsa, ingen trodde nog helt på mig förräns jag gjorde det.
Väl på rygg så visade sig att jag var öppen helt och det var dags för att börja krysta ut bebisen. Undersköterskan plockade fram ett litet bord med en massa grejer på och hon satte på sig ett förkläde. In rusar en Ny barnmorska in, presenterar sig och talar om för mig att min barnmorska höll på att förlösa en annan kvinna precis. Hon plockar också på sig förkläde och glasögon och säger till mig att nu ska här födas barn. Underbart rar kvinna. Hon hinner precis börja instruera mig hur jag ska trycka på innan min ordinarie barnmorska kommer in och tar över. Vi kämpar på tillsammans, jag - A - undersköterskan . barnmorskestudenten och barnmorskan i närmare två timmar och huvudet kommer nästan fram. Jag kämpar och trycker och krystar för fulla muggar men hon kommer inte ut. Barnmorskan frågar om hon får klippa så att vi får ut henne, eftersom hjärtslagen börjar oroa henne och jag ger med mig, hon klipper och vi krystar ett par gånger till och ut kommer huvudet. Kroppen slinker ut som en hal lång ål och jag andas ut, ÄNTLIGEN är det över, klockan 16.44. Jag gråter, A gråter och bebisen gråter. Jag får upp henne på magen och jag tycker att hon ser så frukstansvärt liten ut så jag upprepar det gång på gång. I samma sekund som hon kom ut virar barnmorskan navelsträngen lös och en bajsfest tar vid ifrån bebisen sida. Hela jag blir inkletad och undersköterskan och barnmorskestudenten gör mig ren och bebisen.
Barnmorskan drar lätt i navelsträngen och ber mig krysta ut moderkakan, den slinker ut som en varm geleboll. Hon syr och donar medans jag får hjälp med att få upp bebisen till bröstet. Efter att barnmorskan sytt och donat nere så tar hon bebisen för vikt och längd, 3480 g och 51 cm lång, huvudomfång 34 cm.
Ella får på sig en liten mössa och blöja sedan överlämnas hon till mig, för att bli ammad. Kort därefter kommer den berömda fikabrickan in och A får gå ut till tavlan och sätta fast den röda nålen på tavlan.
Runt 19.30 får vi komma upp på BB och hela livet fick från den stunden en mening bortom ord och känslor, våran underbara dotter är född.
