Snart är det helg...
Ojoj vilket flitigt bi jag har varit idag. Vårstädade hela lägenheten från tak till golv, samtidigt som jag underhöll Ella och Tira. Skönt att det är klart, till och med ugnen och kylskåpet hann jag med. Jag bytte varenda textil i lägenheten och skrubbade under badkar, bakom sängen, ja tvättade till och med Ellas leksaker.
Det Enda negativa denna vårstädning har medfört är tvättberget som står och väntar på tvätttid. Ellas spjälsäng sänkte vi ner och renbäddade, vilket Ella tyckte var sådär - vet ej ifall hon tycker det är obehagligt att ligga så långt ner i den eller om det bara är ovanan. Återigen slås jag utav det faktum att Min lilla bebis börjar bli stora tjejen nu, hon är imorgon 9 månader. Vad fort det har gått, hennes utveckling bara rasar i tempo och nu övar hon för fulla muggar på att ta sig upp i stående ställning ifrån sittande. Älskade Ella, älskade barn.
Annars har veckat varit lugn och skön och jag har VILAT. Så skönt att bara vara och inte ha en massa måsten hela tiden.
Imorgon väntar en Rolig kväll, vi ska iväg till syster på God middag som vi ska tillaga tillsammans, sen ska vi frossa i bakverk och kakor samt vitt vin och bara mysa i raggsockor och pyjamasbrallor hela kvällen.
A och S ska på bio och eventuellt utgång så det blir bara vi tjejer. Vi ska även övernatta där och ha riktigt mysigt.
Lördagen har vi inget inplanerat men ska handla mat och vara ute har vi bestämt. Långpromenad eller pulkabacken blir det garanterat så soligt väder önskas då Tack.
På söndag ska vi eventuellt hälsa på min moster i Märsta så helgen är fullspäckad, riktigt roligt ska det bli. I vanliga fall jobbar jag helgerna men denna har jag lyxat till det med semester.
Här är Ellisen 3 månader gammal, så liten i famnen hon var 
Ellisen 4 månader ute på stan med sin bästa pappa
Det är först nu när Ella närmar sig året som jag verkligen inser vitsen utav att njuta utav varje sekund med henne. När hon var alldeles nykläckt så stressade jag mig igenom vardagen så mkt med tanken om hur en nybliven mamma borde vara, alltid på språng och alltid pigg och fräsch osv.
Det är först nu jag verkligen kan lata mig igenom en hel dag med Ella i soffan och bara mysa.
Jag saknar inte spädistiden för varje ålder har sin charm och all utveckling som vi får bevittna kring Ella nu är helt fantastiskt, hon ljudar för fullt, säger mamma - pappa, ålar,kryper,hasar sig fram, sitter upp och skrattar för fullt osv. Som nyfödd och tre månader framåt sov och åt hon mest, Då tyckte jag det var supermysigt men det är först nu som man inser att man blivit förälder och har ett livslångt ansvar för en annan individ. Att fostra Ella och älska henne ovillkorslöst är en utmaning jag verkligen ser fram emot, för att kunna älska sitt barn så enormt mycket som vi älskar Ella kunde jag aldrig föreställa mig. Kärleken till henne växer för varje dag även om man aldrig kan tro det från dag ett eftersom redan älskar man sitt barn så enormt mycket att man inte ens kan beskriva det i ord.
Med all denna kärlek så kommer den frukstansvärt stora ORON också, hela tiden oroar jag mig för allt möjligt. Om man kunde så skulle man som förälder blåsa en osynlig bubbla kring sitt barn som skyddade dem för all ondska och alla elakheter som livet ibland bjuder på, men det kan man inte tyvärr, man kan bara älska dem, fostra dem och alltid finnas där - i vått och torrt.
